Diabetes typ 1 diagnos
Registrering i DISS sker genom att patienten ger sitt skriftliga medgivande, registreringsblanketten fylls i och blodprov med blankett skickas till Ö-antikroppslab i Malmö där bestämning av GAD- och IA-2 antikroppar görs. En del av detta prov sparas för att möjliggöra framtida analys.
Vårdgivare Skåne
Resultaten beträffande GAD- och IAantikroppar sänds ut till inrapporterande klinik samt till Registercentrum VGR tillsammans med registreringsblankett för inrapportering i databasen. Andra prover som kan övervägas Vid misstanke om autoimmun sjukdom, överväg utredning av tyreoidea TSH, fT4 , celiaki transglutaminas ak , vitamin B12 brist kobalamin, homocystein.
Laboratorieanalyser Glukos Diabetes mellitus är en heterogen grupp av tillstånd karakteriserat av kroniskt förhöjt plasmaglukos.
Diabetes beror alltid på absolut eller relativ insulinbrist. Hos diabetiker är glukoskoncentrationerna högre i fasta och ökningen efter måltider större än hos friska. Efter en måltid tillförs glukos från kosten via mag-tarm-kanalen. I fasta bildas glukos från levern via glykogenolys och glukoneogenes. Glukoskoncentrationen ökar med åldern. Kroppens huvudsakliga blodsockersänkande hormon är insulin som frisätts från betacellerna i endokrina pankreas.
Flera hormoner har blodsockerhöjande effekt, främst glukagon, adrenalin, kortisol och tillväxthormon. Från blodbanan tas glukos upp i cellerna via särskilda glukostransportproteiner. Upptaget av glukos till muskel- och fettceller är strikt insulinberoende. För att ställa diagnosen diabetes med fasteprov krävs glukosanalys på prov taget efter minst 8 timmars fasta vid minst två olika provtagningstillfällen och med något dygns mellanrum.
Vid osäkerhet om diagnosen, kan en oral glukostoleranstest OGTT utföras. För diagnos bör värdena ha varit förhöjda vid två olika tillfällen. Lågt blodsocker, med kognitiv påverkan kan förekomma hos diabetiker under behandling med insulin, insulinproducerande pankreastumörer, och mera sällsynt vid binjurebarksinsufficiens, alkoholism och vid utbredd leverskada.
Nedsatt glukostolerans IGT : venöst P-glukos mellan 7.
Typ 1-diabetes: Flera fördelar med tidig diagnos
Det finns ingen generell konsensus för när man ska utföra glukosbelastning. HbA1c Bakgrund Flera proteiner, bland annat hemoglobin, kan genom icke-enzymatisk glykering irreversibelt binda glukos. HbA1c glykerat hemoglobin definieras som den andel av hemoglobinets betakedjor som har glukos bundet till sig. Graden av glykering beror på halten av glukos i plasma och bestämning av HbA1c nivån har därför blivit en rutinmetod vid behandling och uppföljning av diabetes.
Från och med januari används också HbA1c vid diagnostik av typ 2 diabetes. Till skillnad från P-Glukos, som ger en ögonblicksbild av glukoskoncentrationen i blodet, representerar HbA1c bindningen av glukos till hemoglobin som pågår fortlöpande under den röda blodkroppens medelöverlevnadstid dagar. HbA1c definieras exakt som den andel av hemoglobinets betakedjor som har glukos bundet till de N-terminala valinet.
Det fullständiga och systematiska kemiska namnet för denna mätstorhet är: "Hb betakedja -Deoxyfruktosylhemoglobin betakedja ; substansfraktion. Eftersom man vid tolkning av HbA1c använder målvärden för behandling och inte referensintervall är standardisering av HbA1c mycket viktig för att man korrekt skall kunna jämföra olika resultat. Det finns en internationellt av WHO accepterad referensmetod IFCC metod för HbA1c som bygger på att Hb-molekylen spjälkas och de terminala hexapeptiderna de första sex aminosyrorna i betakedjan med och utan glukos kvantiteras.
Det finns ett tydligt samband mellan HbA1c nivån och mängd av diabeteskomplikationer varför man vid diabetesbehandling strävar efter ett så lågt HbA1c som möjligt utan oacceptabel frekvens av hypoglykemier. Samma studier har samtidigt visat att ju lägre HbA1c, desto högre risk för behandlingskrävande lågt blodsocker hypoglykemi.
Diagnostik
Målet för HbA1c vid behandling bör utformas utifrån en individuell bedömning av nytta och risk. Frekvent svår hypoglykemi, svåra mikro- och makrovaskulära komplikationer, annan sjukdom och begränsad återstående livslängd kan vara motiv för högre nivå. Nydiagnostiserad diabetes, debut i lägre åldrar och låg risk för oupptäckt hjärt-kärlsjukdom kan vara motiv för att eftersträva HbA1c- värden i eller nära normalområdet.
För en korrekt bedömning av HbA1c -värdet förutsätts normal överlevnad av patientens erytrocyter. Vid ökad hemoglobinomsättning, t ex vid hemolys minskar HbA1c - värdet påtagligt. Omvänt gäller att HbA1c - värdet kan bli falskt förhöjt vid tillstånd med förlängd erytrocytöverlevnad såsom järnbristanemi.