Blödning från urinröret
Huvudbudskap Mikrohematuritestning har spelat ut sin roll som hjälpmedel i diagnostiken. Nästan var e patient med makrohematuri har blåscancer vid utredning. Makrohematuri är därmed ett av de allvarligaste alarmsymtomen korrelerade till cancer. Att med urinsticka testa för mikroskopisk hematuri ger ingen hjälp vid diagnostik av cancer i urinvägarna.
Han har funnit att synen på betydelsen av provutfallet varierar i Sverige, trots entydiga riktlinjer från Socialstyrelsens expertgrupp Jag fungerade som sekreterare i gruppen och är på så vis speciellt intresserad av resultatet av vårt arbete. Korttidseffekten verkade vara stor, eftersom många urologer hade tvivlat på värdet av utredning av mikrohematuri men av medikolegala skäl ansett sig tvungna att utreda alla patienter.
Nu frikände ansvarsnämnden i stället för att som tidigare varna läkare som inte utrett patienter som senare insjuknade i cancer [1].
Läkare kritiseras för bristande undersökning vid blod i urinen
Att man i andra länder inte ändrat sina rutiner kan delvis bero på vår begränsade spridning av våra resultat []. Förvånande är dock att liknande utländska utredningar fram till helt nyligen saknats. Förra året kom en Cochrane-analys av värdet av användning av urinsticka för att minska morbiditet och mortalitet [5]. Slutsatsen var att de studier som gjorts var av för låg kvalitet för att besvara frågeställningen och att testning inte kunde rekommenderas, vilket vi också hade förespråkat.
Om det kommer att ha något genomslag är osäkert, och som Holmäng skriver kan ekonomiska faktorer göra att man fortsätter med »undermåliga« diagnostiska test. Urinsediment redan under talet Synligt blod i urinen har sedan urminnes tider varit känt som ett tecken på allvarlig sjukdom. I samband med att mikroskopet uppfanns på talet blev undersökning av urinsediment ett viktigt diagnostiskt instrument.
Kvantifiering av erytrocyter med urinsticka började användas rutinmässigt under talet. I jämförande undersökningar gav urinstickan i stort likvärdigt resultat som den mer tidskrävande sedimentundersökningen, varför den senare metodiken utrangerades. Mikrohematuri som screeningtest Mikrohematuri kan förekomma med eller utan andra symtom.
Analys av asymtomatisk mikrohematuri kom att användas som screeningtest i förhoppning att urotelialcancer skulle kunna upptäckas tidigt och därmed förbättra prognosen. I Malmö gjordes i början av talet en studie som visade att utbytet var lågt i förhållande till kostnaden [6]. Senare har flera screeningstudier genomförts, men de flesta har varit relativt små.
Slutsatsen av en relativt stor färsk holländsk studie var att det diagnostiska utbytet är för litet i en oselekterad population [7]. Två österrikiska studier selekterade dels storrökare, dels arbetare som exponerats för kemiska ämnen kopplade till ökad risk för sjukdomen. Ingen av studierna kunde påvisa någon nytta med testet [8, 9].
Den grupp som hade högst risk var de som kontrolleras efter att tidigare ha diagnostiserats med urinblåsecancer. Vid sådana kontroller var hematuristickans sensitivitet 41—69 procent och specificiteten 68—87 procent. I en av studierna korrelerades utfall till cancerstadium, och då fungerade testet sämst i ytliga stadier, dvs i det skede där tidig upptäckt är mest värdefull.
Hematuri hos vuxna
Genom det svenska blåscancerregistret som startade kan en eventuell negativ effekt av de svenska rekommendationerna analyseras. Någon stadieförskjutning till mer avancerade stadier har inte skett, inte heller någon försämrad överlevnad. En motsatt trend har i stället kunnat märkas [10]. Sten Holmäng beskriver hematuristickans avigsidor vid diagnostik av patienter som söker med urinvägssymtom.
Testet ingår numera inte i utredning för symtom från nedre urinvägarna och tillför inget vid utredning av misstänkt njursten.
Blod i urinen
För diagnostik av urinblåsecancer finns bättre urintest, som likafullt inte är tillräckligt bra för att kunna användas rutinmässigt. Utvecklingen inom området är snabb, och inom en snar framtid finns sannolikt urintest tillgängliga för specifika frågeställningar. Eftersom den vanligaste orsaken är cystit, framför allt hos yngre kvinnor, handläggs många enbart i primärvården. I studien utreddes endast 87 procent av patienterna.